Arkiv för kategori ‘Media’

Nyttan av att ha konstnärer som småföretagare

torsdag, 6 maj, 2010

Igår på SVT kulturnyheter. Pratade de om att fler och fler bildkonstnärer startar eget och att det är något regeringen verkar för. De intervjuar några konstnärer som säger att de flesta känner att de måste starta eget, men att det knappast gör deras liv bättre på något sådant. Någon av dem säger att det går pluss minus noll.

I slutet av reportaget Intervjuar de också Lena Adelsson-Liljeroth. De frågar hur hon tror att konstnärerna ska kunna tjäna på att bli småföretagare. Hon säger något om att konstnärerna måste bli bättre på juridik och marknadsföring.

Det är lätt att förstå att staten och regeringen gillar den här sortens företag. För de flesta konstnärer innebär de att de kommer få ta alla smällar och att nästan inga trygghetssystem fungerar, att konstnären står någon som helst ersättning om försäljningen av konst inte fungerar. För att få ersättningar och hjälp måste man i de flesta fall lägga ner, kanske också med stora förluster och skatteskulder som följd och utan att kunna fortsätta med den lilla försäljning som kanske ändå finns. Jag kan tänka mig att många konstnärer hamnar i ett läge där man både förlorar på att lägga ner och att ha kvar.

Det finns många fördelar för regeringen men få fördelar för konstnärerna. Jag tror att jag förstår precis vad tanken är med att uppmuntra konstnärer till att starta eget är. Det gör mig fruktansvärt upprörd att regeringen vill att så många som möjligt ska stå utan trygghetssystem och att de är så dåligt insatta i vad det innebär att arbeta som bildkonstnär.

Nya aktörer på apoteksmarknaden

onsdag, 24 mars, 2010

Det märks att apoteket börjar få kokurans dels att Apotekets utbud verkar ha blivit större. Jag har svårt att riktigt förstå syftet med kokurans på apoteksmarknaden, men visst kanske skulle det vara skönt att kunna köpa huvudvärkstabletter i livsmedelsaffären (fast vi som bor ute på landet har ju redan den möjligheten)

Det märkligaste är ändå namnet på en av de nya uppstickarna. Ja egentligen är det ett gammalt företag om jag förstått det hela rätt en gammal underleverantör till Apoteket. Det är bara att namnet Kronans droghandel inte gör sig så bra som namn på apotekskedja. För mig ger det helt fel associationer. Ordet droger brukar inte användas om lagliga preparat i svenskan överhuvudtaget. Jag är helt säker på att folk skulle titta konstigt på mig om jag kallade huvudvärkstabletter, näsdroppar eller min astma medicinering för droger. Kort sagt jag förstår inte vad de tänkte.

Läkemedelsreklam

onsdag, 10 mars, 2010

Återigen inser jag hur effektiv läkemedelsreklam är. När jag inte mår riktigt bra är jag extra mottaglig mot reklamens lockrop. Jag misstänker att jag inte är ensam. Det hela är smart upplagt på vintern och hösten kör de förkylningspreparat och medel mot magbesvär och på våren-sommaren kör de medel mot sura uppstötningar och allergi

Idag har jag en irriterande början till förkylning rinnande näsa och kli i halsen och till rÃ¥ga pÃ¥ allt var jag tvungen att Ã¥ka in till stan med dottern pÃ¥ läkarbesök. Jag stÃ¥r där pÃ¥ apoteket och minns plötsligt reklamen ”zyx värktabletten som är bra för halsen”

Nu sitter jag här med ett paket zyx för de första det känns inte som de hjälper ett dugg mot kliet i halsen jag kunde lika gärna köpt ett paket vicks på Konsum. Dessutom inser jag snabbt att jag av flera skäl inte bör ta zyx. Först och främst är jag astmatiker och tydligen kan de ge upphov till kramper i luftrören för det andra jag långtidsammar och nej zyx är inget för ammande och gravida. Kanske är det ingen större fara kramperna har jag inte märkt av och min erfarenhet säger mig att läkemedels industrin gärna tar i lite för mycket i sina rekommendationer (förmodligen har ingen lust att forska på halstabletters effekter på ammande och gravida).

Känns ändå helt värdelöst att jag har ett nästan helt paket zyx till ingen nytta.

Lita inte alltid på reklamen

måndag, 3 september, 2007

Ja självklart visste jag att det var så. Ändå känns det väldigt lätt att gå på reklam ibland. När jag kände att jag inte trivdes med den förra tandläkaren och kände att allt jag gjort hittills vad det gällde tandborstning var fel. Då fick jag för mig att Listerine kanske kunde vara lösningen på problemet.

Nu när jag gick till tandhygienisten fick jag höra att det inte alls var någon bra lösning för mig som på grund av mediciner lätt blir torr i munnen. Listerine är också uttorkande. Inte alls lyckat med andra ord. Det finns två saker att säga om det:

1. Varför hindrade inte min förra tandläkare mig när jag sa att jag använde Listerine (hon visste inte ens vad det var)?

2. Varför är det lätt att gå på läkemedelsreklam (och liknande) när man har ett medicinskt problem?

Reklam för godis

måndag, 2 april, 2007

Godisreklam är ofta irriterande just nu stör jag mig pÃ¥ Merci och Risen. Merci känns bara riktigt fÃ¥nigt ”glädjen att kunna välja frÃ¥n en unik samling av den finaste chokladen”. Visst, jag har sett hur mÃ¥nga lÃ¥dor som helst pÃ¥ ICA att kalla Mercis chokladlÃ¥da för unik är absurt.

Risens reklam handlar om hur avkopplande det är att tugga på risens chokladkola. Jag tycker i och för sig att de är goda, men jag känner mig knappast avkopplad av att tugga på något så segt.

Istället känner jag mig ordentligt oroad för att mina tänder ska bli förstörda och fastna i den sega chokladkolan. Det finns faktiskt få godis sorter som jag känt mig så oroad av som just risens chokladkola. Kanske tillhör jag fel målgrupp.

Kartonghuset – Erik Fichtelius

fredag, 30 mars, 2007

Jag har ett svagt minne av att jag har sett programmet som liten. Som vuxen såg jag det för första gången på 5:an som ett klipp i 100 höjdare (då de höll på med tv-klipp).

Tycker ändå lite synd om Erik Fichtelius när SVT har lagt in Kartonghuset som länk precis bredvid länken till Göran Persson dokumentären. Hur ska det tolkas?

eric.jpg
Andra bloggar om: , , ,

Ett starkt ord

torsdag, 22 mars, 2007

Ordet lögn är i mina öron ofta ett starkt ord. Det används ofta allt för lättvindigt i både den politiska debatten och media. Det är svårt ibland att säga vad som är den absoluta sanningen ofta uppfattar vi verkligheten på olika sätt. Vi misstolkar varandra och ser saker ur olika infallsvinklar.

Det förvånar mig ofta hur lättvindigt människor påstår att andra ljuger. Det finns så många andra ord mellan sanning och lögn som skulle beskriva verkligheten på ett mer nyanserat sätt.

Nya Eniro

söndag, 25 februari, 2007

Att kunna sätta betyg på företag och myndigheter har sina poänger. Det är bra att företaget får veta om något inte fungerar och det är bra som kund information. Förutsättningen är förstås att omdömena hamnar på rätt företag respektive myndighet. Gör de inte det är det dessvärre ingen vits, med funktionen. Något som jag tycker Eniro behöver lära sig.

Uppdatering: Kanske har jag ändå en viss möjlighet att påverka för nu har de plockat bort betyget :)

Somliga lär sig aldrig

onsdag, 20 december, 2006

Expressen verkar ha svårt att lära sig av sina misstag

Fredagsfyran

fredag, 6 oktober, 2006

Fredagsfyran v 40 2006

1) Är du en som läser “skvallertidningar” öppet, en som läser utan att erkänna det eller en som inte bryr sig alls?

Jag bryr mig inte speciellt mycket. Riktiga skvallertidningar läser jag väldigt sällan.

2) Vad tror du stämmer mest: Att kändisar lider av att deras privatliv exponeras – eller att de gläds Ã¥t uppmärksamheten, sÃ¥ att deras karriär fÃ¥r en skjuts uppÃ¥t?

Det beror nog på vilken sorts kändisar de är och vad som skrivs om dem.

3) Var går gränsen för vad man får skriva om, eller visa bilder av, en person i en (skvaller)tidning?

Skvallertidningar har vad jag förstår inga gränser. Vanliga tidningar bör ha någon slags etik fast kvällstidningarna har också börjat gå lite väl långt på sista tiden. Egentligen tycker jag att journalister, som inte drar sig för att fabricera lögner och halvsanningar för att nå sina mål är ett betydligt alvarligare fenomen än rent skvaller.

4) Finns det nÃ¥gon kändis som du helst inte skulle vilja höra nÃ¥gonting mer om det närmaste Ã¥ret? 😉

Dokusåpa kändisar är tröttsamt att det skrivs så mycket om. Människor som bara är kända för att använda droger och bete sig illa är tråkigt skulle bli glad om jag slapp höra mer om dem.
Michael Persbrandt är nog den Sveriges mest överskattade skådis med ett lika ointressant privatliv, jag skulle vara glad att slippa höra mer om honom.