Arkiv för kategori ‘Media’

Vad har det för betydelse?

måndag, 3 oktober, 2011

För några veckor sedan splittrades min favoritgrupp R.E.M.  Jo jag tycker det är tråkigt. Det finns inga nya skivor att se fram emot och jag kan inte hoppas på att få se dem live igen. Det finns förstås de som anser att det inte var en dag för tidigt att R.E.M. passerat bäst före datumet för länge sedan.

När jag googlade på det idag hittade jag den här artikel . Jag förstår bara inte vad det har med saken att göra. Det känns väldigt oviktigt och ointressant på något vis. Jag antar att det kanske anses värre i USA, men svårt att veta ibland förstår man bara inte. Verkar i och för sig vara rätt onödigt att strippa framför kameran och sedan lägga ut det på Internet å andra sidan har jag svårt att tro att det på något vis har med musiken att göra.

En av alla drömmar

tisdag, 27 september, 2011

Ja det är en dröm, något jag längtat efter i några år, men knappat vågat säga högt. Det känns egentligen lite fånigt eftersom det egentligen inte är något jag behöver på riktigt. Uppdatera sitt mobil abonnemang och få smartphon och tillhörande spotify är ingen mänsklig rättighet. Det är viktigare att kunna handla mat, det finns många saker som är viktigare.

Att inte hänga med alls då jag jobbar med grafisk design och webbdesign känns ibland fel nu för tiden surfar många på mobilen och jag vet oftast inte ens hur mina hemsidor ser ut på mobilen. Spotify ja det är egentligen inte viktigt, men jag älskar musik. Jag gillar att ha en stor katalog med musik där jag kan välja och vraka och jag gillar att det är reklamfritt.

Det finns ju andra musik möjligheter som grooveshark.com, men trots det utbudet är inte det samma det går inte att hitta udda saker min lista på tysk folkmusik/progg skulle inte funka där. Om ni undrar jag lyssnar faktiskt på sådant ibland jag gillar att möjligheten finns.

För några dagar sedan damp erbjudandet ner i brevlådan, ett erbjudande som inte skulle kosta så mycket där mobilen ingick. De är förstås inte den bästa smartphonen, men den är i alla fall inte 6-7 år gammal, det är en smartphon och abonnemanget har Spotify. Idag har jag precis fått tillgång till Spotify, men mobilen har inte kommit ännu.

Bråk på Internet

torsdag, 1 september, 2011

Ibland undrar jag varför det finns så mycket bråk på Internet. Det finns en massa grupper som bråkar med varandra och missförstår varandra. I vissa forum är tonen otrevlig och aggressiv i kommentarsfälten på nyhetssidorna florerar alla handa otrevligheter.

Just nu följer jag det s.k fettkriget ett krig om LCHF vs Talriksmodellen och då och då blandar sig också Paulun i debatten. Jag tittar också en del på rekommendationer omkring amning och barnmat intressen som jag skaffat mig i och med att jag fick barn. Det känns bara så trist att de som inte vill amma syns och hörs mest i debatten. Inte tror jag heller att så många tjänar på den otrevliga tonen som finns på Internet.

Bibliotekstjuven

onsdag, 26 januari, 2011

För närvarande följer jag SVT serie Bibliotekstjuven . Jag minns när verklighetens bibliotekstjuv avslöjades 2003. Då hade jag precis skrivit färdigt min B-uppsats i litteraturvetenskap. Jag skrev om folksagan Prins Hatt .Gamla böcker och sökandet efter information kändes nära och angeläget. Just KB hade jag ingen närmare kontakt med böckerna jag letade efter fanns på annat håll.

Jag minns också att det faktiskt var en bok som var försvunnen jag beställde upp den första upplagan av Hyltén-Cavallius och så fanns den inte. En viss förvåning och frustration över att böcker bara kunde försvinna kände jag då.

Biblotekstjuven är intressant också ur andra aspekter. Vad får till exempel en hängiven forskare att börja stjäla och sälja ut vårt kulturarv? Hur tar vi vara på de människor som finns inom humaniora forskningen? Hur känns det att komma från enkla förhållanden och försöka slå sig fram i en miljö som är så anrik och prestigefylld samtidigt som det finns oerhört få som tjänar pengar och kan försörja sig?

På Sveriges radio finns också den verkliga historien att lyssna på

Mysteriet med Top Model

torsdag, 12 augusti, 2010

Jag är inte den som brukar följa dokusåpor och om jag gör det så har jag en förkärlek för kreativa dokusåpor. Min favorit är utan tvekan Project Runway.

När vi äter lunch händer det ibland att vi hamnar framför Top Model.
Det handlar alltså om att vara ung, smal och se bra ut på kort. Som bildmänniska kan jag tycka att det finns ett viss nöje i att se hur de arrangerar fotona för att det ska bli så bra som möjligt.

Däremot är det ofta ändÃ¥ fullständigt obegripligt. Framförallt när nÃ¥gon i juryn kläcker ur sig sÃ¥dant som ”Hon har en hals det mÃ¥ste hon försöka dölja” eller ”det finns ett problem hon saknar underläpp”.

Jag ska kanske inte spela överdrivet oförstående, jag tror att de menar att de ska försöka se så bra ut som möjligt. Samtidigt förstår jag inte riktigt, finns det något som är fel med att ha hals alla människor har halsar och är det verkligen ett allvarligt fel att ha smala läppar.

Hur mycket kan modellerna egentligen påverka själva? För de menar väl inte att de ska åka till närmaste plastikkirurg genast.

Att inte vilja stå för att man är politisk

torsdag, 1 juli, 2010

I morse pratade de på nyheterna om CUF:s fake blogg.  Jag antar att de tycker att de är väldigt innovativa och nyskapande ett helt nytt grepp. När jag såg intervjun med deras företrädare tyckte jag bara det kändes fånigt. Absolut inget nytt att inte vilja stå för att man bedriver politik utan skapa en fake blogg och lägga orden i munnen på en låtsasfigur.

Det är inget fel med att ha en politisk agenda men det känns inte något vidare demokratiskt att inte stå för att man driver politik. Kan inte låta bli att tänka på att de i vissa kretsar inte är fint att prata politik så därför låtsas de att de håller på med något helt annat.

Jobbhänvisningarnas mysterium

måndag, 7 juni, 2010

Jag har ju letat lite både efter jobb och uppdrag till företaget. I anfall av desperation har jag fyllt i några olika jobb prenumerationer. Ja det mesta är faktiskt inte så relevant jag vet inte riktigt varför det ofta verkar bli så fel. Från ett företag får jag alla tänkbara pedagogjobb inom alla tänkbara områden allt från förskolelärare till matte-no på gymnasienivå.

Märkligast är nog ändå CareerBuilder. Till skillnad från  en del andra berättar de hur pass väl de tycker att de lyckats med matchningen. De flesta matchningar är lågmatchningar, men tydligen tycker de att de lyckades speciellt bra då de skickade jobbet som svetsare med både utbildning och erfarenhet. Jag har aldrig varit i närheten av ett jobb som svetsare. Deras matchning är ett mysterium.

Det där med konst och marknadsföring

onsdag, 26 maj, 2010

Sitter och funderar lite på hur jag ska nå ut med bilderna bättre.  Hittade den här spalten när jag sökte på konst och marknadsföring. Det känns som en tänkvärd artikel.  Marknadsföring är som sagt var ett yrke i sig ett kunnande i sig. Det ligger någon slags irriterande cynism i att tro att med rätt marknadsföring kommer konstnärer att bli framgångsrika.

Sen har jag förstås inget emot att försöka hitta vägar att nå ut på nätet, men alla sätt känns inte lika bra. Jag tycker det känns roligt att lägga tid på galleriet och bloggen. Det i sig känns kreativt och roligt.

Däremot känns det som att försök att visa upp sig i offentliga sammanhang på senare tid bara känts misslyckade. Konstplanket när jag var nygravid och mådde illa var ett sådant fiasko.  Fel forum pensionärer som gillar föreställande och hötorg. Det är dumt att ens bli ledsen över de elaka kommentarer som jag hörde då. Det är i princip bara vad man kan förvänta sig av en okunnig och ointresserad målgrupp.

Wadköping kändes väl kanske något bättre publiksmässigt, men innebar  ekonomiska förluster för både mig och Mattias.  Svårt att veta vilka sammanhang som kan ge något.  För min del känns är det också så att jag inte har något trevligt lättillgängligt som jag kan marknadsföra. Jag är inte naturalist och jag är inte bra på porträttlikhet. Jag har andra kvaliteter så klart,  men de känns inte så intressanta för en bredare publik.

Kränkande ord

onsdag, 12 maj, 2010

Idag hittade jag det här blogg inlägget via en bekant på faceboo. Faktiskt jag förstår precis varför måste man till varje pris bekämpa rätten att säga just negerboll. Det påminner om när jag
för några år sedan läste jag på litteraturvetenskap på universitet. Vi läste barn och ungdomslitteratur och skrev B-uppsats om det. Jag vill minnas att min handledare satt och ondgjorde sig över att det var så svårt nu för tiden när man inte fick använda ett så väl inarbetat ord som neger (det kan ha varit något liknande ord men lika kränkande) att det blev så komplicerat när man skrev avhandlingar. Då förstod jag inte var i problemet låg. Jag tyckte det hela var ganska enkelt man använder ett ord som inte är kränkande. Det går väl alldeles utmärkt att använda ord som inte har den laddningen? Jag önskar att jag hade sagt något, men vad säger man? Det kändes inte som något jag sa skulle gå hem.

Norsk serie från 1996

tisdag, 11 maj, 2010

1997 flyttade jag till min första egna lägenhet. Det var i Solberga mitt i mellan Älvsjö och Telefonplan. Det var en minimal 1:a på 18 kvm och duschen låg över gården.

På kvällarna följde jag bland annat en norsk serie som hette Oslo Hotell

Jag gillade känslan i serien musiken stämningen. Så idag kom jag och tänka på serien. Jag gjorde en sökning på google. Som väntat hade den inte lämnat några djupare spår på nätet, men tillslut hittade jag ändå ett intro från youtube.