Ett epicentrum av saknad

1999 kom Boys don´t cry dÃ¥ sÃ¥g jag den för första gÃ¥ngen. I en intervju beskrev regissören att filmen uttryckte ett ”epicentrum av saknad” Saknaden efter den döda huvudpersonen som dog pÃ¥ ett sÃ¥ meningslöst sätt. Just den beskrivningen har fastnat kanske för att jag tycker att det beskriver känslan i filmen väldigt väl.

I förrgår såg jag en film som jag också tycker uttrycker ett epicentrum av saknad. Otroligt vacker och känslosam filmmusik också, Into the wild.
Tack Hedvig för tipset :)

En kommentar till “Ett epicentrum av saknad”

  1. Hedvig skriver:

    Fin beskrivning… Blir väldigt sugen pÃ¥ att se Boys don´t cry nu!

Lämna en kommentar