Det där med konst och marknadsföring

Sitter och funderar lite på hur jag ska nå ut med bilderna bättre.  Hittade den här spalten när jag sökte på konst och marknadsföring. Det känns som en tänkvärd artikel.  Marknadsföring är som sagt var ett yrke i sig ett kunnande i sig. Det ligger någon slags irriterande cynism i att tro att med rätt marknadsföring kommer konstnärer att bli framgångsrika.

Sen har jag förstås inget emot att försöka hitta vägar att nå ut på nätet, men alla sätt känns inte lika bra. Jag tycker det känns roligt att lägga tid på galleriet och bloggen. Det i sig känns kreativt och roligt.

Däremot känns det som att försök att visa upp sig i offentliga sammanhang på senare tid bara känts misslyckade. Konstplanket när jag var nygravid och mådde illa var ett sådant fiasko.  Fel forum pensionärer som gillar föreställande och hötorg. Det är dumt att ens bli ledsen över de elaka kommentarer som jag hörde då. Det är i princip bara vad man kan förvänta sig av en okunnig och ointresserad målgrupp.

Wadköping kändes väl kanske något bättre publiksmässigt, men innebar  ekonomiska förluster för både mig och Mattias.  Svårt att veta vilka sammanhang som kan ge något.  För min del känns är det också så att jag inte har något trevligt lättillgängligt som jag kan marknadsföra. Jag är inte naturalist och jag är inte bra på porträttlikhet. Jag har andra kvaliteter så klart,  men de känns inte så intressanta för en bredare publik.

Lämna en kommentar